Ladies.

Jag tror att världens starkaste dam jobbar på Torsångs café. Lilla J, jag, Hugo och Malin var där för ett par veckor sedan, för att fika. Jag bar min lilla i famnen, men Malin hade Hugo i sin kombivagn. Då jag bar bebin och inte kunde hjälpa Malin uppför trappan, gick jag in och frågade om någon kunde hjälpa oss, varpå ett av cafébiträdena kom ut för att ge en hjälpande hand. Hjälpande hand, my ass. Kvinnan griper tag om hela vagnen och bär ensam upp den för trappan. Jag och Malin tittade storögt och imponerat på varandra. Shit my god, en annan tycker att det är lite halvt tungt att bära med hjälp. 

Idag var jag och lilla J på biblioteket. Jag finner oss allt som oftast på detta fina ställe. Vi fikade och lånade en bok. Lånade om en bok. Men sist jag hade den hemma var jag gravid, tjock och trött, varpå den inte blev läst. Livets ord av Per Kornhall. (Passande nog lyssnar jag på He's alive med Dolly P när jag skriver detta) Igår läste jag om Jehovas vittnen av en anonym avhopare. Sekter. Can't live with them, can't live without them.

Lilla J hjälpte mig att köpa två plagg idag. Glad och vill riva i dem= köp, ointresserad= köp inte. Lätt.

Snart kommer hon. Drottningen. Snart är hon här i all sin prakt, sin humor, sin ljuva stämma, sina tuttar och sitt hår. Dolly Parton nalkas. Jag darrar i benen, hulkar lite av glädje, tänker på Dollywood; soppa i ett urgröpt bröd och permobiler.

Hej då och good bye.