Ont.

Går omkring med en klump i magen, över alla orättvisor och människor som en ser längre än dit näsan slutar. Eller åtminstone inte än dit privatekonomin sträcker sig. Över att folk beter sig som Robin Hood, fast tvärtom. Att hålla sig uppdaterad gör ont. Ont för att människor råkar illa ut, stampas på av systemet och inte kan resa sig. När moderaterna vann andra gången i rad, var jag gravid. Jag grät i flera timmar, och undrade vad för värld mitt barn kommer att växa upp i. Det kändes orättvist mot ungen. Jag är med i en grupp på FB, som heter Vi som inte tänker rösta på alliansen i valet 2014, och de länkar till bloggar och artiklar som får mig att nära på ge upp. Människor är så otroligt egoistiska och korkade, tänker dagar framåt, istället för att se de kommande åren. Jag vill inte leva i ett kapitalistiskt mini-Amerika. Hurra för alla skatter (förutom kungaskatten, den kan slopas, varför ska lilla Madeleine köpa skor för mina pengar, när pengarna skulle kunna gå till vård och omsorg?), som gör att alla har råd med sjukvård, tandvård, dagis och ålderdomshem. Varför röstar människor på moderaterna? Mycket vill ha mer, och alla vill kamma in vinningen men sår inga frön, för att citera älskade Timbuk.

Ok. Nu ska jag rå om min fina skatt. Säga alla fina saker jag vet, pussa, krama.

We cannot direct the wind, but we can adjust the sails.

- Dolly Parton