ABBA. Klassiker. Jag har stått på lilla Js pallar och dansat, med en liten, liten människa storstirrande på mig. Den bästa publiken som finns. Minns lågstadiet, då två små jäntor lärde mig lyssna på denna fina grupp. Jag älskade dem, trots att Agnetha ju var tjock. Vilket jävla trams. Pappa köpte LP-skivor och jag ville drapera mig i lakan, för att få den rätta klädseln. Hade jag fått önska mig, så hade jag nog helst haft Björns blå dräkt i cykelbyxetyg och de fräsiga platådojorna på mig. Varje dag.
Glömde skriva att vi sålt vår timmerstomme. Katjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar