Var alldeles nyss med om en traumatisk bajsincident. Jag ljuger. Den hade varit traumatisk ifall det hade handlat om någon annan än lilla J. En katt hade kanske kunnat vara ok, men ingen annan människa.
Bebin är ofta en källa till skratt. Som i förrgår, när det skulle ätas bitar av äpple och banan. Några slank ned, men sedan började de tuggade bitarna flyga ut genom den lillas mun. Jag kan alltså inte hålla mig för skratt, när såna saker sker. Sedan gick lilla J typ fem steg i sträck igår, hurra hurra hurra.
Bebins nyaste, finaste är kastrullerna. Lilla J tar för sig av pannorna, locken o grytorna. I ljudtumultet som uppstår, fick jag den goda idén att lägga korkunderläggen närmst kanten. De varken låter, eller går sönder. Men. De blir uppätna. Bara ett varningens finger sådär, ifall du skulle vilja ge en bebis karottunderlägg av kork. De kanske inte smakar gott, men har en konsistens utan dess like, flott för en bebis med tandvärk.
Mjauuuu, vad trött jag är. Gonatt.
Inte gonatt.
Hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar