Jag har tagit tag i att skriva om min cv. Eller mitt personliga brev, om vi nu ska vara noga. Jag skalade bort allt, nästan allt verkligen. Slutade rabbla upp vad jag gjort, och var jag bott när jag gjort det jag gjort. Det syns ju ändå i själva cv:t. Jag har alltid haft lätt för att skriva mina ansökningar. Men nu är det tungt. Mest för att jag känner mig som en gammal dam, som inte alls vet hur saker och ting går till. Som om jag vore åttio år istället för tjugonio. Sen är det där med bild. Ska jag ta en klämmig jagsmilarsåattmansertandköttet-bild, eller vad? Det finns många aber i skriva cv-världen. Usch. När jag blev av med jobbet förra året, så var jag tvungen att gå till en coach, som skulle lära mig att söka jobb. Vilket skämt. Han sa att in cv var perfekt, men det känns long gone nu. Nu du! Nu ska jag i alla fall skaffa mig ett jobb! Säg hej, om du vill tycka till om det hela. Om det finns något för mig, om du vill tipsa om cv, vad som helst!
Peace.
5 kommentarer:
Jag vägrar foto. Vad spelar det för roll hur man ser ut, vad man har för kön eller hudfärg?
Sant.
Tro mig som jobbar med att läsa CV; ett foto gör susen.
Det spelar ingen roll HUR du ser ut (kön, hudfärg, osv, osv) med det ger ett intryck på personen som läser din CV att se ditt ansikte. Och ta mig på orden när jag säger att du inte ska ta med en bild där du ligger i en soffa och spänner dina biceps, eller när du skålar på stan, glosögd spelar TV-spel, eller när du... Tja, vad du nu gör när du är så där härligt snygg och sexig som bara du kan vara. En bild på ditt face, rätt och slätt. Plus i kanten om du ser välvilligt inställd ut. Du gör ett avtryck med ditt ansikte, på ett annat sätt än med dina ord. Det finns en människa bakom orden; "Just ja, det var ju hon!" När man har läst tusen och åter tusen CV är man trött på tjafset. Kritisk och genomskådande. Hjärtlös. Det är lättare att avfärda svarta ord på vitt papper, än att nobba en verklig person. Skala bort allt onödigt. Var ärlig. Anslöja din ålder. Och visst... Det är inte jag som avgör vem som ska få jobbet, men jag är filtret. Du måste passera mig. Och jag måste ta hänsyn till kvaliteter, personligheter och viktigast i min roll; jämställdhet och mångfald. Därför måste jag veta vilket kön du har. Vilken etnisk bakgrund du har. Din ålder. Tro mig, det kommer att avslöjas i vilket fall som helst :) Att ha en annan hudfärg än den vanliga vinterbleka svenska är ofta en fördel. Att som kvinna söka sig till traditionellt manliga arbeten och tvärt om är ofta en fördel. Var ärlig, avslöja dig själv, presentera dina kvaliteter och var (en gnutta) självkritisk så att arbetsgivaren förstår att det man ser är det man får, då får du jobb. (Och nämnas bör här att jag i min egen arbetsintervju hävdade att jag är tidspessimist och alltid kommer för tidigt, moahahahahaha.... Låt oss säga att jag är undantaget som bekräftar regeln?)
Puss Lena, du KOMMER att få jobb!
Sis S
Jag tar med mig lite av det här idag när jag ska på intervju. Tack S! :)
Lycka till!! :)
Kram S
Skicka en kommentar