Lilla J

Jag vaknade klockan halv två inatt, av magsmärtor. Förstod inte på studs vad det var, men det uppdagades ganska snart. Var tionde minut sprang jag upp till toaletten, för det kändes akut att göra både nummer ett och nummer två, vilket aldrig hände. Jag svettades, jag frös. Joachim sov, och frågade ibland hur det var. Jag höll käften. Klockan halv sex gick vi upp och började klä på oss. Svårare än man kan tro, när man är tjock som en gris och har ont. Klockan sex kom vi iväg, men inte förrän klockan sju var vi framme i Falun. Årets första snö hade precis fallit, och gatorna var täckta av modd. Joachim stannade på Statoil för att köpa kaffe. (deja vu, Per och Lena?) Efter vissa parkeringdilemman, kom vi så in. Vi fick ett rum, och jag fick lägga mig. Fortfarande totalt mute skall tilläggas.Var och varannan minut springer jag på toaletten, det trycker ju på väldigt, men inget kommer. Det enda jag sagt till Joachim på flera timmar är ett par Håll käften här och där.
Om en timme, klockan elva, har jag fått nog och uttrycker min första mening till den milda barnmorskan: Kan man få nån jävla hjälp eller?! Undersökning, instruktioner, epidural, aaah. Jag vaknar upp som ur dvala, tittar för första gången på barnmorskan, säger hej till henne och Joachim, får glass och saft, och slappnar av. Klockan ett kommer en ny, barskare, barnmorska. Tiden går, och snart säger de att det är dags. Efter ett jobbigt utdrivningsskede, med många Håll käften och Vad håller ni på med?!, tre blodprov på den lilla, två sugklockor (den första var fel), så kommer Pyret till slut ut klockan 15.59, med navelsträngen fem varv kring halsen. Vi stannar på BB fyra dagar, innan vi åker hem.

Förunderligt. Ett år senare, idag, springer hjärtat omkring, käkar russin, bläddrar i böcker, pekar och säger titta och skrattar. Kärleken. Ett år har gått, och det har gjort ont många gånger, men som jag skrev innan, så har det varit värt det. Lena skrev så bra, att när allt ställs på sin spets, då ser man vilka som finns kvar. Jag får ta tillfället i akt och varmt tacka dem som stöttade oss genom allt. Kärlek. Igen.

Nu väntar grötfrukost för födelsedagsbarnet.

Puss