Din farthållare i livet.

Det är jag. Jag borde inte köra bil. Nej, jag ångrar mig. Andra borde inte köra bil. Jag håller alltid farten, rättar mig efter de regler som satts upp av en anledning. Tamefan, varenda jävla lilla tur jag tar med bilen, så ska det ligga någon förbaskad idiot och nosa mig i röven. Varför?! Varför är det så viktigt att åka fortare än man får?! Vad är det alla stressar till? Varför är det så viktigt att tjäna in ett par minuter, och därmed köra dumdristigt och ta risker? Varför tar ni risker som kan påverka mig och mitt barn? Varenda färd är ett konstant svärord. Jag har hyttit med näven till en gubbe, som tyckte det var en bra idé att köra om ett hinder på sin sida, precis som han mötte mig. Gubbjävel, det är vad han var och säkert fortfarande är. Jag fick tvärbromsa, med mitt sköra barn i baksätet. Blir som en arg varg, redo till attack. Vissa har jag bara lust att följa efter till de stannar och ge en rejäl utskällning till. Som den där mannen som gav sig ut mitt i vägen, gåendes, utan att titta till varken höger eller vänster. Du är inte ensam i världen, din förbannade egoist. De flesta verkar tänka att här ska jag fram, och ingen ska stå i min väg. Bajskorvar. Jag vill inte behöva blir arg varenda dag, men det blir jag. Riskerar du att skada mitt barn, då blir jag skogstokig. Och det är det ni gör. Tänk till för fan, ta det lite jävla lugnt och funderar över hur viktigt det är att spara några minuter. Skadar du mitt barn, ja då ska jag förfölja dig, leta upp dig var du än är och förpesta din tillvaro till du inte står ut längre, och flyttar till en annan planet. Hej då!