Godis.

Jag försöker bli kvitt mitt sockerberoende. Jag är en sådan som äter när det finns, och eftersom det står ett välfyllt påskägg på kontoret, samt en hel del kakor och chokladbollar, så är det inte lätt. Kaffe och socker är min melodi. Igår klarade jag mig riktigt bra(gjorde en helvetes-rajd i skafferiet, utan succé.), tills vi åkte hem till Y som bjöd på chokladpraliner. Denna dag ser lovande ut. Hade möte med Emileo på morgonen, och han är i samma sits, fast han har kommit över beroendebarriären, och klarar sig nu utmärkt utan godis. Jag älskar godis. Jag älskar att baka mitt godis. Hallongrottor. Muffins. Kola. U name it. Helskotta.

Det är inte alltid lätt att ha blivit en annan människa. Ibland, som idag, saknar jag att ha all tid i världen till att träffa kompisar, handla grejer och spela tv-spel. Eller, det jag saknar är väl mina vänskapsrelationer. Jag föll bort från mitt sociala liv när jag blev gravid, och tro mig, det är inte lätt att ta sig tillbaka. Men jag ska ta tag i att göra mig mer tillgänglig, mindre trött, mindre bekväm. (Det säger jag nu ja, men påminn mig på lördag kväll, när jag helst av allt vill jäsa i soffan med ena handen i chipsskålen, och den andra i godisskålen.) Det är tudelat det där. Att vilja ha kakan och äta den. Svammel.

Kan äntligen tipsa alla om min systers blogg, då hon till slut offentliggjort den! Woho! Titta in på http://portvinsmamman.blogspot.se/ och läs. Barabarabeebarabaraboo!

Snart ska någon få sätta saxen i burret på mig. Skönt. Bort med skiten, tack.

Peace.