Lilla J har fyllt månad, och har lärt sig en del nytt. Varje gång han tittat på köklampan, har jag sagt "lampa", med reslutatet att han nu tittar på lampan när jag säger "lampa". Han har lärt sig indianens varningsljud vid anfall. Han klappar alltså med handen över munnen samtidigt som han säger "aaah".
Dessutom ser man det första av två tänder! Jag och stora J kan inte sluta titta på de där små tänderna, och jag blir full i skratt.
Igår tog min vän Emma S-S studenten. Jag och lilla J var på plats, och letade febrilt efter henne.
She was nowhere to be found. Men, till slut hittade vi hennes flak och kunde högtidligt överlämna blombukett och visselpipa. Jag blev så tagen av den festiva stämningen att jag nästan började grina. Eller ville jag grina över min egen horribla student, då jag tyckte att det var en bra idé att färga håret tomterött och
dessutom krusa det? Till denna elegans valde jag att sy en klänning i vitt lack, med genomskinliga plastband som axelband, matchat med vita flipflops. Ack, ungdom, ditt namn är dålig känsla och smak. Usch. Emma, däremot, var en dröm i långt blont hår och vacker vit klänning. En visselpipa med blå/gult band blev pricken över i. Vilken modeguru kan ha gett henne denna attiralj?
När jag kunde slita mig från festligheterna gick jag och lilla J till böldpestens boning, i folkmun kallad Tunatutten, eller
Kupolen. Mami behövde för andra gången byta kläder, eftersom jag numer aldrig pallar prova i butik det jag köper. En tredje runda på det gudsförgätna stället på kort tid, och jag hoppas det dröjer länge till nästa. Fick dock det jag var ute efter, och sprang även på fröken Tägt. Mycket trevligt.
Nu har vi gudfadern på besök. Vi ska ut en tur med båt, och kanske även plocka upp Miranda/Stefan/Tindra vid caféet.
Elton John, du gör mig lycklig nu!
Peace!