Några bilder från Club Raki.

På flyget ned var det glada miner.

Min fina, goda drink Pokémon. Den var god. Och alkoholfri. I'm a mother,

Faster V och den lilla goes Turkiet-style.

Stora J är en stor fotograf.

Sten. Och vi. Och en orm.

Vickes fula idol.

Alla ville bära det blonda barnet.

Såhär glatt var det efter varje dopp i poolen.

Hejdå, hejdå.

Aaargh!

Och blir jag arg och frustrerad på folk som inte kan eller vill se längre än sin egen lönespec. Tänk på någon annan än dig själv någon gång, för i helvete! Nej men buuhuuuu, de rödas politik går bara ut på att smutskasta de blå! Buhu, buhuhu, det är så synd om oss rika som har allt, men vil ha mer och inte alls tänker på de som har de sämre. De vill ju ändå liksom inte ha något jobb, de vill bara resa och festa upp alla pengar de får iiiiin, typ sina soc-bidrag!!!

Vet ni vad jag tycker om det? Fuck you forever, assholes!!!

Blås.

Det blåser som tusan ute. Ska vi ändå våga gå till bussen, och åka till stan? För tillfället känns det mer lockande att stanna inne. Sedan kommer jag på hur rastlösa vi kommer att bli av att vara hemma en hel dag.

Fick ett kort besök av miss M och T igår. Hon visade sin nya bil. Den var lite och ball, precis som henne själv.

Ute.

Händerna darrar, benen skakar. Snart får jag gå ned i källaren och hämta jullådan.

Vi var ute nyss. Det blev en del ramlande i de tjocka kläderna. Vi gick till hästarna och hälsade, men då jag började tänka älgko när en av storhästarna närmade sig, så stapplade jag bakåt, och vi gick. I övrigt var det intressant att titta på murkna löv, en gren i en vattenpöl och på flaggstången. När lilla J lade sig ned och vilade på asfalten var det dags att gå in. Nu sover den lilla och jag borde ta fram dammsugarn, så att ljusstakarna inte känner sig förnärmade när de kommer upp.

Jag har fått en request på bilder från lilla Js party. Jag måste bara göra en ansats att slå på datorn. iPaden är mitt liv.

Peace.

Biblioteket.

Hej.

Idag har jag varit på biblioteket med mitt lilla J. Vi hade fint sällskap av miss M och T. Fika på biblioteket, det bästa. Jag fikar samma saker nästan varje gång; te, fralla och morotskaka. Totalt 40 kronor. Vad får du för 40 kronor på exempelvis Waynes? En kaffe latte och en fis på ett fat. Mm, jag älskar mitt bibliotek. Prisvärd fika, utlåning av film tre dagar gratis, lilla J får springa runt lite, och passar då på att riva ur en del böcker från sina ställen. De tidningar jag förr prenumererade på, läser jag nu gratis. Win win. Sedan har vi ju givetvis förträffliga Almas café, som sett likadant ut sedan jag var en baby. Skönt för en sådan som jag, som är sådär semiförtjust i förändringar. Fint och prisvärt, även där.

Jag har tagit tag i att köpa en vinteråkpåse till vagnen. Snål som jag är, letar jag noga innan jag bestämmer mig. Men hur ska jag kunna veta om märken som Bozz och Carlo passar till våran Emmaljunga? Vilken hiskelig djungel! Och vilka läskiga pengar människor verkar lägga på bebisprylar. Det är självklart att även jag vill det bästa för mitt barn, men det betyder nog inte att jag måste köpa en åkpåse för 1.495:- Eller så är det så, och soc kommer och hämtar lilla J imorn, bara för att jag ens vågade tänka att jag skulle köpa en för ynka 395:-

Det ligger en present nere i postlådan. En tidning som jag fick av systrarna T i fölsedagspräzzänt. Hämta tidning eller tvätta håret? Kval.

Peace.

En dag vid torpet.

Jag skulle lägga upp några bilder från helgen, men jag kan inte från iPad, tydligen.

Det har varit tunga dagar. Konflikträdd som jag är sluter jag mig, och det påverkar både mig och mina Jn negativt. Stora J läste i en föräldrabok, att vänner kan sluta ringa när man blivit förälder. Jag hade länge dålig energi att engagera mig i annat än lilla J. Jag har redan skrivit om personer försvunnit ur mitt liv, sedan jag blev gravid. By choice.Men de andra? När jag får förfrågan om att ses, eller blir lovad att någon ska höra av sig, när jag själv hör av mig och frågar om någon vill ses; då tror jag att det ska bli så. Naiva jag. Jag hade inte bemödat mig skriva om detta om det hade varit ett bakslag. Till slut tappar jag förtroendet, tilliten. Det vore inte dumt att ha förmågan att kunna säga att jag blir ledsen. Jag säger det här. Jag blir ledsen.

Nog.

Imorgon ska jag träffa Amanda Pandan. Tack för att du är så fin, och tycker om mig. Jag tycker om dig.

Bah.

Jag har tagit tag i att skriva om min cv. Eller mitt personliga brev, om vi nu ska vara noga. Jag skalade bort allt, nästan allt verkligen. Slutade rabbla upp vad jag gjort, och var jag bott när jag gjort det jag gjort. Det syns ju ändå i själva cv:t. Jag har alltid haft lätt för att skriva mina ansökningar. Men nu är det tungt. Mest för att jag känner mig som en gammal dam, som inte alls vet hur saker och ting går till. Som om jag vore åttio år istället för tjugonio. Sen är det där med bild. Ska jag ta en klämmig jagsmilarsåattmansertandköttet-bild, eller vad? Det finns många aber i skriva cv-världen. Usch. När jag blev av med jobbet förra året, så var jag tvungen att gå till en coach, som skulle lära mig att söka jobb. Vilket skämt. Han sa att in cv var perfekt, men det känns long gone nu. Nu du! Nu ska jag i alla fall skaffa mig ett jobb! Säg hej, om du vill tycka till om det hela. Om det finns något för mig, om du vill tipsa om cv, vad som helst!

Peace.

Old crow medicine show gör mig på lite bättre humör. Vi dansar, jag och lilla J.

Ont.

Går omkring med en klump i magen, över alla orättvisor och människor som en ser längre än dit näsan slutar. Eller åtminstone inte än dit privatekonomin sträcker sig. Över att folk beter sig som Robin Hood, fast tvärtom. Att hålla sig uppdaterad gör ont. Ont för att människor råkar illa ut, stampas på av systemet och inte kan resa sig. När moderaterna vann andra gången i rad, var jag gravid. Jag grät i flera timmar, och undrade vad för värld mitt barn kommer att växa upp i. Det kändes orättvist mot ungen. Jag är med i en grupp på FB, som heter Vi som inte tänker rösta på alliansen i valet 2014, och de länkar till bloggar och artiklar som får mig att nära på ge upp. Människor är så otroligt egoistiska och korkade, tänker dagar framåt, istället för att se de kommande åren. Jag vill inte leva i ett kapitalistiskt mini-Amerika. Hurra för alla skatter (förutom kungaskatten, den kan slopas, varför ska lilla Madeleine köpa skor för mina pengar, när pengarna skulle kunna gå till vård och omsorg?), som gör att alla har råd med sjukvård, tandvård, dagis och ålderdomshem. Varför röstar människor på moderaterna? Mycket vill ha mer, och alla vill kamma in vinningen men sår inga frön, för att citera älskade Timbuk.

Ok. Nu ska jag rå om min fina skatt. Säga alla fina saker jag vet, pussa, krama.

We cannot direct the wind, but we can adjust the sails.

- Dolly Parton

Lilla J

Jag vaknade klockan halv två inatt, av magsmärtor. Förstod inte på studs vad det var, men det uppdagades ganska snart. Var tionde minut sprang jag upp till toaletten, för det kändes akut att göra både nummer ett och nummer två, vilket aldrig hände. Jag svettades, jag frös. Joachim sov, och frågade ibland hur det var. Jag höll käften. Klockan halv sex gick vi upp och började klä på oss. Svårare än man kan tro, när man är tjock som en gris och har ont. Klockan sex kom vi iväg, men inte förrän klockan sju var vi framme i Falun. Årets första snö hade precis fallit, och gatorna var täckta av modd. Joachim stannade på Statoil för att köpa kaffe. (deja vu, Per och Lena?) Efter vissa parkeringdilemman, kom vi så in. Vi fick ett rum, och jag fick lägga mig. Fortfarande totalt mute skall tilläggas.Var och varannan minut springer jag på toaletten, det trycker ju på väldigt, men inget kommer. Det enda jag sagt till Joachim på flera timmar är ett par Håll käften här och där.
Om en timme, klockan elva, har jag fått nog och uttrycker min första mening till den milda barnmorskan: Kan man få nån jävla hjälp eller?! Undersökning, instruktioner, epidural, aaah. Jag vaknar upp som ur dvala, tittar för första gången på barnmorskan, säger hej till henne och Joachim, får glass och saft, och slappnar av. Klockan ett kommer en ny, barskare, barnmorska. Tiden går, och snart säger de att det är dags. Efter ett jobbigt utdrivningsskede, med många Håll käften och Vad håller ni på med?!, tre blodprov på den lilla, två sugklockor (den första var fel), så kommer Pyret till slut ut klockan 15.59, med navelsträngen fem varv kring halsen. Vi stannar på BB fyra dagar, innan vi åker hem.

Förunderligt. Ett år senare, idag, springer hjärtat omkring, käkar russin, bläddrar i böcker, pekar och säger titta och skrattar. Kärleken. Ett år har gått, och det har gjort ont många gånger, men som jag skrev innan, så har det varit värt det. Lena skrev så bra, att när allt ställs på sin spets, då ser man vilka som finns kvar. Jag får ta tillfället i akt och varmt tacka dem som stöttade oss genom allt. Kärlek. Igen.

Nu väntar grötfrukost för födelsedagsbarnet.

Puss

Läste precis min Anteckning på Facebook. Känslor bubblar upp. Jag blir förbannad. Det kommer jag nog alltid att bli, när jag tänker tillbaka på det där. Kanske borde göra mer väsen av mig, istället för att grubbla. Vissa människor har inget samvete. Vissa människor har varken känsla eller taktik. Vissa människor har inget vett. Trött. Det har varit tuffa näratvåår, sen jag fick reda på att lilla J skulle komma till oss. Aldrig har jag fått så många hårda ord och mentala rundkicksparkar i ansiktet. Aldrig har jag valt att kapa så många band som jag gjort. Men vet ni vad? Det har varit värt varenda jävla litet dugg.

Peace.

Vilken bluff jag är. Och vilket roligt ord bluff är, för övrigt. Men jag tänker på det där med visdomsord, som jag skrev förut. För mig är det tydligen så, att visdomsord bara är älskvärt om det kommer från rätt käft. Det vill säga Dolly Partons. (Eller så kan det komma från vilken mun som helst, bara det är rätt tillfälle.)

Jag har gjort kola. Den är inte jättegod, men smaskig nog för att jag ska gå in i köket varanannan minut, för att hämta mer. Som när Miranda i SATC bakar en chokladkaka från pulver, och blir så hooked att hon äter den från soporna. Ja, hon slänger den alltå, för att hon inte kan hantera den. Haha.

Peace.

Ingen snö.

Vilken fin helg. En lördag hos Leni B, som visade mig Bubble busts ädla konst. Hooked. En söndag med snabb visit i torpet, och sedan en liten affärsvisit med mor.

Det är milt väder. Det sägs var dag på nyheterna. Trist. Och bara märkligt. Var är kylan? Var är snön? Kom igen nu, kung Bore, we're waiting.


MarkIda ska ge sig av till det stora landet i väst, till Atlanta. De ska besöka NoLa, Dollywood, allt det där som jag gjorde, och som lever som en stark, stark dröm i mitt hjärta. Jag tror aldrig att jag känt mig så tillfreds med tillvaron, som de dagar jag var i Naawlens. Vad är det med den staden? Herregud, vilket paradis på jorden. Nåväl. Drömmar är drömmar, men en dag tar vi med lilla J dit.

Jag tänker muffins, muffins, tårta och kola.

Puss

Solhälsning.

Jag kan ju vara rätt cynisk titt om tätt, och nu häver jag ur mig detta: Fy fan, vad trött jag är på alla "visdomsord" som florerar på Facebook. Exempel: Don't look back, you're not going that way. Sådant hör för mig ihop med drömfångare, kastmärke i pannan, ett gäng stenar i en läderpung runt halsen och att hitta your inner self i, förslagsvis, Indien. Kanske ett par haremsbyxor och en lätt skjorta som fladdrar i vinden. Vad vet jag.


Sen ska jag gladeligen erkänna att jag äger boken Visdomsord, som jag ibland bläddra lite i när jag är på det humöret. Men det är konfidentiellt, så håll tyst om det.

Bdbklfdhajlfbdsnm

Jag är ofta på Facebook. Skulle någon fråga stora J om mina Facebook-vanor, så skulle han säga att jag befinner mig där jämt. Det är lite smått att överdriva, skulle jag då säga men jag tycker om Facebook. Jag tycker inte om att prata i telefon, så det är ju win för mig att kunna kontakta de jag känner och tycker om där. Sedan har jag märkt att jag även tar del av artiklar som jag annars inte skulle ha ramlat över. Kloka människor som sprider en massa läsvärt, som sedan jag kan sprida vidare. Artiklar som får mig att reagera, bli förbannad och det är bra. Att leva med skygglappar, som den mest korkade människan i världen gjort, det är inget jag vill. Det är inget jag önskar någon. När jag under samma besök, på Facebook, inser att det finns sådana korkade människor även runt mig, då kan jag sakna städerna, i vilka jag kunde delta i ett Reclaim the streets, och gå i ett riktigt maffigt första maj-tåg. Revolution, kämpaanda och driftighet finns inte i en sömnig industristad, som den lilla jag bor i. Någon kanske tycker att jag ska hålla käften, och göra något åt det själv. Men sådan är inte jag. Jag behöver driv för att få driv. Men jag får vara med på ett långväga hörn, i alla fall genom Facebook. Alltid något.

Blev det ett hyllningsinlägg? Mjaa, kan så vara, fastän det inte var meningen. Ok, men bice och körw, då. Puss.

Jo.

Jag träffade en barndomsvän igår, och hon berättade att det inte går att kommentera här på bloggen? Surt, sa Lenin, för jag gillar ju att få kommentarer. Vad kan det bero på, att det inte går? Jag riktar frågan till dig, Linnea! Help!

Det ska börjas i tid.

Eller?

Jag tycker inte det. Jag vill inte "lära" mitt barn hur det ska vara, vad det ska tycka, vilka intressen det ska, för att formas in i mallen för sitt kön. Genom ögonen från omvärlden, vill säga. Jag vill inte att någon ska tala om sådana saker med mitt barn. Direkt eller indirekt.

Bävroz närmar sig sin första stora dag. Vi ska ha kalas för några nära vänner, och senare på dagen för våra respektive familjer. Jag ska köpa tårta (köpetårta, yess yess och hurra hurra hurra!!!), stora J ska brygga kaffe, och vi ska försöka hitta sittplats till samtliga. Vi funderar vidare på vår tomt, var stora J jobbar, och var vi bäst skulle trivas. Hur vi skulle trivas. Ingen av oss trivs i stan,och det är ju win win för oss båda. Vidare vill vi båda att lilla J ska få växa upp med natur omkring sig, gå på en liten skola ( i den mån det går, nu när alla skolor skall slås ihop o.s.v.), och inte hänga på Kupolen i tonåren, i brist på annat att göra. Puh. Det finns en del att tänka på.

Mitt hår är som det alltid varit; ledset. Mer eller mindre ledsen, livet igenom. Kände en stark lust, att igår ta stora Js rakapparat och ta bort eländet för ett tag. Men om så hände, skulle jag sedan gråta bittert varje dag, ända till jag fått längd igen.

Glasögon på. Nu ska jag köra bil igen, för första gången sedan jag sa att aldrig igen.


Peace awt.

Morgonkvift.

Det blev inga bilder, för jag blev förbannad. Markerade dem jag skulle ha, och sen försvann markeringarna. Nåväl. En annan dag.

Idag ska jag fika med en kompis. Jag känner mig nervös, för jag får en titt in i mitt gamla liv. Eller inte. Det var längesen vi såg i alla fall, förutom några snabba hej i förbifarten. Väldigt upptagen människa det där, inte jag, och skrev till och med in i sin kalender att det är fikadags med mami klockan 15.oo på onsdag (idag).

Igår kom farfar och faster V hit med bordet vi köpt av V. Ja, och stegen som J hittat i vårt torp. Vi tog en kopp med glögg, och åt muffins. Ljuva höst, du värmer mitt hjärta. V såg tomten som hänger på dörren här hemma, och menade på att jag visst fuskar med julen. Sanningen är dock den, att tomten hängt där hela året, endast på grund av att jag inte orkat gå ned med den till sitt hem i källaren. Ååj.

Gomårr. Nu går vi och äter frukost.

Puss

Türkiye-Likörye

Vi är hemma. Vi har ställt om klockan. Det blev jet-lag på lilla J, men nu är vi i fas.

Badning, solning, skräck för sand och hav, läsning, ätning, umgåsning, åka bil, köpa klockor, firning av farmor 60 år. Jag bugar ödmjukast för att jag fick följa med på denna resa.

Borta bra, men hemma bäst. Mycket skönt att komma iväg, ännu skönare att komma hem. Hem till borgen. Hem till hösten. För att få en rejäl Sverige-dos, stannade vi på vägen hem på IKEA. Vi åt mat, och köpte julgranskulor. Jag är ett hard core jul-fan, men håller hårt på det här att inte starta julen för tidigt. Spela julmusik i oktober? Du måste skämta. Dock längtar jag.

Bjuckar på lite bilder alldeles strax.

Peace.