Godis 2

Jaha, det där med sockret gick ju bra. Inte. Glassbilen kom förbi vårt hus nu ikväll. Jag burnande ned som en dåre, med skorna på halvsvaj och med kortet i högsta hugg. 195:- senare, strosar jag nöjd upp på tredje våningen igen. Hmf. Znark, vad trött jag är. Säger godnatt.

Godis.

Jag försöker bli kvitt mitt sockerberoende. Jag är en sådan som äter när det finns, och eftersom det står ett välfyllt påskägg på kontoret, samt en hel del kakor och chokladbollar, så är det inte lätt. Kaffe och socker är min melodi. Igår klarade jag mig riktigt bra(gjorde en helvetes-rajd i skafferiet, utan succé.), tills vi åkte hem till Y som bjöd på chokladpraliner. Denna dag ser lovande ut. Hade möte med Emileo på morgonen, och han är i samma sits, fast han har kommit över beroendebarriären, och klarar sig nu utmärkt utan godis. Jag älskar godis. Jag älskar att baka mitt godis. Hallongrottor. Muffins. Kola. U name it. Helskotta.

Det är inte alltid lätt att ha blivit en annan människa. Ibland, som idag, saknar jag att ha all tid i världen till att träffa kompisar, handla grejer och spela tv-spel. Eller, det jag saknar är väl mina vänskapsrelationer. Jag föll bort från mitt sociala liv när jag blev gravid, och tro mig, det är inte lätt att ta sig tillbaka. Men jag ska ta tag i att göra mig mer tillgänglig, mindre trött, mindre bekväm. (Det säger jag nu ja, men påminn mig på lördag kväll, när jag helst av allt vill jäsa i soffan med ena handen i chipsskålen, och den andra i godisskålen.) Det är tudelat det där. Att vilja ha kakan och äta den. Svammel.

Kan äntligen tipsa alla om min systers blogg, då hon till slut offentliggjort den! Woho! Titta in på http://portvinsmamman.blogspot.se/ och läs. Barabarabeebarabaraboo!

Snart ska någon få sätta saxen i burret på mig. Skönt. Bort med skiten, tack.

Peace.

Jöbb.

Idag arbetar jag hårt. Sitter för tillfället och lavar i mig rostbiff och sås, även kallat sallad. Jobbar med F idag, och det är alltid kul. Vi lyssnar på Hanson och Spice girls och en massa annat guld. Gött. Jag får högstadienostalgi, och F kanske får förlossningsnostalgi, vad vet jag, ung som hon är. Hej då.

Tre bilder.

Hej.

Är dålig på att lägga upp bilder. Nu provar jag från Blogger-appen för första gången.

Tre bilder från vardagen; Lilla J gillar att klä ut sig, att leka med kusinerna och att väcka mamma på morgonkviften.

Idag ska vi åka buss. Äventyr.

Puss

Jag sitter på jobbet och äter kakor. Gårdagskakor från mötet vi hade. Älskar att komma tidigt hit, dricka kaffe och äta kakor. Om fjorton minuter börjar dagen.

Det snöar och det paralyserar. Farmor R skjutsade lilla J och mig till våra respektive arbeten igår, och idag fick pappa J ta den smällen. Varenda år kommer det ju en sådan här eftersläntrande vinter, och varje år blir man lika konfunderad. Lika konfunderad blev jag imorse, när jag gick upp för rulltrappan och möttes av ett hål med en man i. Han sa att jag fick gå ned igen och gå runt, och jag sa desperat att det kan jag inte! Huvudet är inte alltid med på morgonkviften. Vigt(?) hoppade jag över till rulltrappan bredvid och kunde gå till jobbet.

Jag och Mina Jn var och tittade på ett hus i söndags. Såg för taskigt ut och var dyrt, så jag tror vi slår till. Sedan tog vi en tur och tittade på hus på skoj. En gård var lite extra kuslig och Jocke berättade att där bor ett inavlat barn, som bara är där med sin puckelryggiga morsa och bara... är. Och jo, det är sant, för det har faster Vicke sagt. Victoria, du borde inte lura i din bror sådana galenskaper. Jag ska aldrig mer åka vägen mellan Räfstylla och Gustafs igen.

Y och F ska gifta sig, och när kortet igår damp ned i brevlådan var jag ett fån av glädje. Så spännande!!

Nu ska jag dammsuga. Peace.

Nea.

I förrgår tog jag en tur längs memory lane. Jag var nämligen i Leksand, och besökte leksaksaffären. Den affären gjorde en hel del vinst på mig när jag gick i gymnasiet. Linnea och jag gick dit på rasterna och köpte klistermärken, som vi sedan fäste i brev vi skrev till varann under lektionerna. Gött. Finaste Nea. En kan längta tillbaka till det där ibland. Det bra. Sen var det ju så mycket som inte var bra, så jag är glad att jag nu närmar mig trettio och inte tjugo.

 Vi tog en fika med Dick på Siljan, och sedan fick mannen se vår tomt i Gagnef. Vår jordhög i Gagnef. Vår skog i Gagnef. Sablar. En dag ska vi gunga gungstol på vår veranda där, titta ut över sjön och byn. Det känns ganska avlägset för tillfället ;)

 Gäsp. Jag måste faktiskt börja träna och bygga upp energi. Ses!

Min fina skatt älskar att använda glasögon! :)

Försöker rensa köket på onödiga grejer. Uj uj, det går tungt. Mina J,n sover. Om några timmar ska jag träffa min häst Maja. Det ska bli lajbans.

Mamman saknar Malmö lite. Sitta i lä på Möllan, och sola. Himmel.

Hej hej!

Din farthållare i livet.

Det är jag. Jag borde inte köra bil. Nej, jag ångrar mig. Andra borde inte köra bil. Jag håller alltid farten, rättar mig efter de regler som satts upp av en anledning. Tamefan, varenda jävla lilla tur jag tar med bilen, så ska det ligga någon förbaskad idiot och nosa mig i röven. Varför?! Varför är det så viktigt att åka fortare än man får?! Vad är det alla stressar till? Varför är det så viktigt att tjäna in ett par minuter, och därmed köra dumdristigt och ta risker? Varför tar ni risker som kan påverka mig och mitt barn? Varenda färd är ett konstant svärord. Jag har hyttit med näven till en gubbe, som tyckte det var en bra idé att köra om ett hinder på sin sida, precis som han mötte mig. Gubbjävel, det är vad han var och säkert fortfarande är. Jag fick tvärbromsa, med mitt sköra barn i baksätet. Blir som en arg varg, redo till attack. Vissa har jag bara lust att följa efter till de stannar och ge en rejäl utskällning till. Som den där mannen som gav sig ut mitt i vägen, gåendes, utan att titta till varken höger eller vänster. Du är inte ensam i världen, din förbannade egoist. De flesta verkar tänka att här ska jag fram, och ingen ska stå i min väg. Bajskorvar. Jag vill inte behöva blir arg varenda dag, men det blir jag. Riskerar du att skada mitt barn, då blir jag skogstokig. Och det är det ni gör. Tänk till för fan, ta det lite jävla lugnt och funderar över hur viktigt det är att spara några minuter. Skadar du mitt barn, ja då ska jag förfölja dig, leta upp dig var du än är och förpesta din tillvaro till du inte står ut längre, och flyttar till en annan planet. Hej då!

Helg, änna.

Igår hände följande.

Jag gick genom en fis. Jag avskyr när det händer. Springer runt på jobbet och servar kunder, då det smäller till. Fis. Huga. Förstår ju att man måste släppa väder när det tränger på, men jag önskar att jag kunde se dem och undvika dem.

Jag tänkte på Fredrik Reinfeldts 17-årige son. Såg en bild i Hänt extra på vår statsminister, då han gick på röda matttan med armen om sin son. Hur känns det att som svensk tonåring behöva glida runt i de unga åren och se ut som en gammal gubba? Kanske är det ett eget val, men come ooon?? Backslick och grå kappa ala gubbstrutt. Hey, du är 17, inte 57. Färga håret lila och gör revolt mot MUF, unge man!

Jag var på get together hos Lundinskan. Uj uj uj, så ljuvligt att komma ut på ett lagomt hullabaloo. Lundinskans feeder hade köpt massor av godis, chips och ostkrokar. Cola all night long och skjuts hem av Eva. Hem och hem, vi sov hos stora Js päron inatt, och blint man sugen på att bo i villa, så säg?

Idag har vi hängt med Ylva/Fredrik/Juni. Pizza och massor av lek. Gött.