Ok, Amanda.

Idag har vi en riktig hemmadag. Joni Mitchells Blue går på repeat, jag tvättar, dammsuger, diskar och möblerar om. Är det något jag avskyr och skyr som pesten, så är det att städa. Städa. Finns det något tristare att göra? Men sedan, när det doftar hallon och ros i hemmet, då känns det givetvis bra. Men vägen dit är lång och brokig, det ska flyttas grejer, plockas leksaker, se upp för bebi, innan jag ens kommer igång med fejandet. Oi.

Jag lovade Amanda Panda att jag skulle både skriva och visa bilder. Letade på kameran, och insåg att vi inte tagit kort på länge, då kameran var tom. Dock har vi ca 8.000 bilder på datorn, som väntar på att få hitta sin plats i ett fotoalbum. Bjuckar på två semi-nya bilder.

Så här ser det ut när bebin får för lite uppmärksamhet, och dator får för mycket.

Och såhär roligt tycker vi det är när bebin får rida på mammas axlar, och samtidigt dra henne i håret.

Peace.

.

"Jag kommer ju också från en sån där bråkig familj vettu, man får liksom lära sig att vissa är dumma i huvudet och strunta i dem."

Country och damm.

Vi lyssnar på Gillian Welch's nya, The Harrow & the Harvest, och hon leverar som vanligt sin lågmälda country med bravur.

Lilla J kan inte låta dammsugar-roboten vara. Den är väldigt fascinerande. Dock slås den ju på, ifall man är där och trycker, och förtjusningen byts ut mot renaste skräck. Den lever! Går dit och stänger av den, och sen upprepas proceduren sisådär tre gånger.

Igår råkade jag förstöra bloggen. Det var tårar och ilska, samt ett desperat mail till min blogg-konnässör Lazygirl, till jag kom på hur jag gjorde den fin på nytt. I'll tell ya, bloggen är mitt liv. Bah. Inte direkt. (Bara ibland och lite.)

Peace.

...

Jag försöker göra lite slut med min bästa vän. Vi umgås varje kväll, och jag gillar det. Men det blir för mycket. Det finns annat att göra på kvällen, när egentid infinner sig. Fortsätta med fotoalbumet, läsa, ta fram symaskinen. Men det är svårt att slita sig. Ja, TV:n, du får nog stå i dvala ett tag framöver. But you know that I love you.

K to da örkort.

Här har det inte varit någon aktivitet. Jag har haft fullt upp med att vara nervös och oroa mig. Men jag klarade det. Jag tog mitt körkort. Till slut. Det skönaste med det, är att jag nu slipper tjatet. Det där med att kunna åka var som helst, när som helst, är mest en bisak. Skrev för övrigt ett inlägg för några dagar sedan, som jag lyckades trycka bort, och då gav jag upp det här, till nu då.

Den lilla går mer och mer. Längre och längre. Livet går just nu ut på att jaga.

Träffat Svedinskan två dagar i rad. Gött. Det var inte igår, inte i förrgår, och inte sedan festivaldagarna. Hon kom som en sockervadd, och sade adjö som en mycket het morot. Jevvligt nice.

Flytt-genen gör sig påmind, och jag vill nu. Vet knappt någon som flyttat så mycket som jag, och tydligen är det inte slut ännu. Bättre att prova på olika, istället för att gå ovetande, kanske.

Peace. Har inte mkt att bjuda på. Bye.

Fopoll.

Fotboll. Idag var det kallt, vi packade på oss massor av kläder och gav oss iväg. Bäbson var inte alls nöjd med det. Favoritlaget vann med 1-0, som tur var. Sedan middag hos farmor, med lilla J's moster, kusiner och Mattsa N.

Det har blivit höst. Jag har längtat, men nu när den är här, är jag förvånad över den kyla som tränger sig på. Det har ännu inte varit någon sådan där krispig höstdag, utan en Malmöitisk kyla, som tar sig in i hud och märg. Dock håller jag höst-fanan högt.

Peace.

Lilla J och morfar på Dalkurd.

Grr.

Tycker för tillfället att det känns orättvist att jag inte har ett jobb att komma tillbaka till efter föräldraledigheten. Orättvist, eftersom jag trivdes med det jobb jag hade. Orättvist, eftersom det inte var mitt val att, just då, berätta för min chef att jag var gravid. Något som senare ledde till att jag fick sparken. Ironin väller över, då jag säger "Tack för det, du och du." (Jag tror nog att du om du ska ta åt dig eller ej.)

Bajs.

Var alldeles nyss med om en traumatisk bajsincident. Jag ljuger. Den hade varit traumatisk ifall det hade handlat om någon annan än lilla J. En katt hade kanske kunnat vara ok, men ingen annan människa.

Bebin är ofta en källa till skratt. Som i förrgår, när det skulle ätas bitar av äpple och banan. Några slank ned, men sedan började de tuggade bitarna flyga ut genom den lillas mun. Jag kan alltså inte hålla mig för skratt, när såna saker sker. Sedan gick lilla J typ fem steg i sträck igår, hurra hurra hurra.

Bebins nyaste, finaste är kastrullerna. Lilla J tar för sig av pannorna, locken o grytorna. I ljudtumultet som uppstår, fick jag den goda idén att lägga korkunderläggen närmst kanten. De varken låter, eller går sönder. Men. De blir uppätna. Bara ett varningens finger sådär, ifall du skulle vilja ge en bebis karottunderlägg av kork. De kanske inte smakar gott, men har en konsistens utan dess like, flott för en bebis med tandvärk.

Mjauuuu, vad trött jag är. Gonatt.

Inte gonatt.

Hej då.

TKU

Hittade min TKU-tisha längst ned i högen av kläder. Har ju alltid velat ha den fina med beväpnade nunnor på, men denna med blodstänk duger bra. Det slog mig att världsartisterna snart kommer till min hemstad. Närmre bestämt om 20 dagar. Skull man kunn få gå ut dåda, och drick se ett par bärs, mens man lyssnar på Bärs som bärs? Förra årets spelning missades på grund av gravid-tröttheten, men året innan stod jag där och sjöng, med fröken Jessie i släptåg. Hon förstod inte storheten, och de där superfixade, tighta killarna som bara ville ha sig en drink och ragga brudar, de förstod tamefan inget alls! De tittade sig oförstående omkring, och fastnade ibland med blicken på mig, så att jag var tvungen att visa tänderna och spruta eld med ögonen. En fin kväll.

Femkamp väntar. TKU-tröja och snabba skor på!

P.s. För den oinvigde står TKU för The Kristet utseende. d.s.

Hello

Stora J började morgonen med att poppa "I won't let the sun go down on me", och jag kastades tillbaka till 1995-6. Cozmoz-disco under Dalecarlia-veckan, årets happening för högstadie-kidsen i mitten av nittiotalet. För mig i alla fall. Magnus J dansade med egenpåhittade moves till låten, och var redan där, i ungdomens dagar, ett under av ironi. Kärlek.

Lilla J skall ut i skog och mark, med fastrar och farmor. Jag grinade lite när bilen drog iväg, och tänkte att tänk om bebin blir hungrig/varm/kall/ledsen/slår sig/saknar mamma/bajsar/blahaaa! Hur ska det då gå?! Med tre vuxna damer som säkert inte fattar att en bebi behöver tas omhand! Bahahahaha, jag skojar. Jag vet ju att det kommer gå som en dans, det är väl bara det att jag inte känner mig själv längre, utan min lilla följeslagare.

Jason Castro, I love you! Ska vi gifta oss? (Jag bara skojar, J-bird, det är ju du och jag som ska gifta oss!)

Äventyr.

Bebin vill liksom bara leka med skrivaren/TV:n/dammsugaren/tvättmaskinen/diskmaskinen/sopkorgen/skåpsluckorna/ugnen, och inte alls med något sablans Duplo/klossar/gummidjur/leksakerrr! Hela hemmet är en lekplats, jag blir helt svettig av lekande med farliga grejer. Helt plötsligt, vid en lek med TV-dosan, togs dock de två första egen-stegen, mellan soffan och soffbordet. Hurra! (Kanske det första togs igår, på pappas kontor, jag är inte säker?)


Igår hade vi utflykt till klädlagret, med faster och farmor. Lilla J var vinnaren, med en hög fina kläder med sig hem. Mycket trevligt, må jag säga.

Hösten. Underbart. Ska nog till och med duscha idag, till höstens ära.

Peace.

På 1-årskalas hos fröken Juni.

Juni fick ett superfint Duplo, gott att tugga på.

Morgonbestyr på Hovgår'n.

Men roligast är ändå dammsugaren.

Kärleken.

Turkiturki.

Igår hämtade jag den lillas pass. Vi ska ju bli utomlands om ett tag, och hör och häpna, jag var ute i god tid med passet. (Fast det visste jag inte om, jag trodde att jag skulle få vänta i någon månad, inte de tre dagar det tog.) Bebin ser så liten och förskräckt ut, stirrar med stora ögon in i kameran. Jag fnissade högt när jag gick ut från polisens högborg. Jag har mitt gamla pass från dirty south-resan. Stirrar med stora ögon in i kameran och ser förskäckt ut. Jag med.

Sälja timmerstomme. Sälja bil. Sälja fyrhjuling. Sälja. Duktig och händig är han, saker sker medan jag fortfarande är i tankestadiet. Fy fan, vad skönt att vi är så olika. Hur skulle det annars se ut.

Bakade kakor i femtio grader för varmt. De blev spröda. Jag avskyr spröda kakor. Tacka vet jag en degig kaka ala kladkaka. Men de kanske blir bättre om de får stå en stund. Hel**te.

Trudi, var har du tagit vägen? Skriv ett brev till den här gamla hemmafrun, vettja. Fuckin miss you, baby. Jag behöver lite vettiga ord, lite galenskap, lite du i mitt liv.

Peace.

Titta!!

-Titta! Titta! Tittta!!

-Ja, jag ser. En klocka.

- TITTA!!

-Klocka.

-Vi kanske skulle skaffa ett till barn?
-Ja, för att spexa till det lite, då?

Morgon i Hovgår'n.

ZzZzZzzzz...

Söndag, söndag, slödag.

Lilla Js första äta-själv-lunch.

Bilderna visar lilla Js första utomhusbad, i runn, och den efterkommande båtturen, som slutade med att bebin däckade på däck. Haha, jag är en sådan lustigkurre.

Vi var på fotboll igår. Lilla J's andra, och det gick mycket bättre än förra gången. Bollen var spännande, fåglarna var spännande, tjejerna bakom oss flirtades med, det pruttades sammanlagt genom en halvlek, och till slut somnade den lilla. Dalkurd vann med 2-0, och det var idel glädje. Matchen fick mig att tänka på ett tillfälle för ca två år sedan, då jag gick med någon viktig och speciell. Var tog du vägen, varför blev det så dumt? Att gå på fotboll en sval höstdag är helt underbart, må jag säga.

Bok är lånad, det mesta finns hemma, inspirationen smyger sig på, och jag hoppas att jag kan ta mig ur den kreativa dvalan jag befunnit mig i alltför länge. Det brukar bli så att jag står vid datorn lite för länge, sen är det bortblåst och borta.

Imorgon kommer galna faster V hem, vilken fest.

Hej hej.

Kvasi-jul

Det är långt kvar till jul, men i vanlig ordning får jag ett sug efter lite julmusik, såhär på höstkanten. Gör i detta nu en spellista på Spotifyn(nymodigheter!) som heter Jullåtar som inte är jullåtar, vilket betyder att jag har all rätt att lyssna på dem i september. I'm smarter.

Den lilla har fått fyra tänder, som skall övas med. Helst på min axel. Min arm. Min mage. Där det koms åt. Jag blir arg och den lilla en drama queen.

Pass skall fixas, och utomlandset besökas. Inte än, inte snart, men ändå... snart. Hoppas inte stranden sprängs. Kanske bättre att stanna hemma i kära Svea? (Ja, jag har blitt riktigt paranoid i och med motherhood.)

Igår var jag en riktigt duktig semi-fru. Jag tvättade två tvättar, sorterade och vek den rena tvätten som legat på byrån i flera veckor (jag avskyr verkligen momentet att sortera och vika), bakade kakor och plockade undan en massa skit som låg och skräpade. Fy fan, vilken guldbrud jag kan vara, liksom. Till Stora J kom hem. Här kommer Stora J och är så duktigt och händigt och fiffig. Inte nog med att han tog tag i resterande tvätt, nej, han tömmer dessutom tvättstugan på allt möblemang, skurar golvet och gör rent den äckliga slangen till tvättmaskinen som luktat gröna döden i ett par månader. Bräckt. Igen. We can do it. I love you big J-bird!

Dolly Parton blev ett jevvla härj, men det löste sig till slut. Stora J fick punga ut med en hel del pengar och missade halva konserten. Själv satt jag på plats från början till slut. Underbara Dolly. Synd nog, för mig, så spelade hon sex låtar från ett album som ännu inte släppts i Sverige, samt två låtar från en film som inte heller kommit hit. Men Dolly är guden, hon är allt, hon är bäst, hon är en silverfisk.

Puss.