Raggningsförsök.

Idag är jag skengravid. Idag försökte en student på högskolan ragga upp mig. Kanske det har något sammanhang.

Så ljuvlig hösten är. Jag njuter varje dag, solsken som regn, den är fantastisk.
Skolan är intressant varje dag, även om jag har svårt att läsa på egen hand.
Mitt barn har börjat kalla mig vid namn. Jag skrattar varje gång. Den lilla kan verkligen hålla låda, det är fantastiskt.

Nu måste jag göra välling.

Peace.

Sist av alla.

Nu har jag börjat med det här, förresten. Tips. Älskare hennes fem win där längst ned. Det gick bra, och jag känner mig redan som en nyutsprungen ros. Typ.

Vidare tycker jag att alla ska fortsätta läsa Krilles blogg, och begrunda vad som är viktigt i livet.

Snart skall jag på föreläsning om symbolisk interaktionanism. Och jag är lika ovetande som du, eftersom jag missat i princip hela delkursen #solsemester.

Hemma.

Yo!

Hej igen. Vi har varit i Turki. Efter en vecka ville jag åka hem. Så otacksam är jag. Verkligen ingen solsemestermänniska. Tacka vet jag logdans hösten.

Igår skrattade jag till jag grät. Pratade om Han Solo, varpå stora J säger Han Solof. Fick lov att Google det, men kan det verkligen vara så att ingen annan innan, kommit på denna namnvits? Jag spann vidare på det, och berättade för J att jag skall bli livscoach (man behöver ju ingen utbildning för att kalla sig livscoach. Win!) Mitt artistnamn som livscoach skall bli Han Zoloft. Visserligen kommer jag inte kunna skriva ut preparat, men ändå. Lanseringen börjar inom kort.

Har ni tänkt på hur uppfriskande det är att umgås med vänner som inte snackar skit? Jag tror att jag har tre vänner utav detta slag, och jag kan tyvärr inte räkna in mig i den ligan. Men jag försöker. Hur tröttsamt är det inte att lyssna på ordbajs?

Snart är det jul!

Peace.

Idag.

Idag luktar jag svett. Jag är 30 år, har fått finnar och luktar svett. Egentligen kanske jag är 13 år, eftersom allt detta händer mig nu. Medelålders, liksom. Med finnar. Och armhålssvett. Men hur bra har inte jag det, då? Idag har vi haft seminarium angående klass och kön. Hurra för seminarium, en annan blir ju eld och lågor under diskussion. Imorn ska vi titta på ett litet och dyrt hus, som jag tror både jag och stora J redan flyttat in i mentalt. Antagligen blir det dyra ännu dyrare, så det är dags att sätta stopp på hästarna i huvudet. Klockan fem ska jag dansa fuego på Friskis och Svettis. Helgen skall ägnas åt packande, för två veckors solsemester. Det är inte synd om mig nånstans. Kanske är det höstens kyla som får mig att bli lugn? Jag älskar hösten, att få klä på mig riktiga kläder.

Nu ska jag läsa om etnicitet och sexualitet.

Peace.

Perspektiv.

Jag när ju en dröm om att bli lärd. Jag är lärd av livet, givetvis, men liksom lärd. Diskutera Marx, genus och politik. Det gör jag ju ändå, men ni förstår vad jag menar. Men när jag nu satt mig i den här situationen, att jag ska bli lärd, då kan jag längta efter att bli en simpel proletär igen. Jobba på bruket, och gå hem och äta, sen sova. Nu har jag ju aldrig jobbat på något bruk, men en kan väl få drömma. Jag studerar nog bäst utanför skolväsenden, och för tillfället ägnar jag mig mer åt dagens outfit än vad dagens föreläsning handlar om. Suck. En blir aldrig nöjd. Men det är ok, för jag lever, jag har möjlighet att ändra mig om och om igen. En vän från högstadiet sätter perspektiv på min tillvaro, kastar kull mina tramsiga våndor med ett K.O!!! Kristian är 28 år och hanterar cancer för andra gången i sitt liv. Första gången var det magsäcken, denna gång strupen. Och den här gången finns ingen återvändo, säger han. Han ska dö. Voldemort vinner över Harry. Gårdagen spenderades i ett töcken, efter att ha läst hans senaste blogginlägg.
Läs det här.

Nu ska jag läsa om Marx. Efter en kopp kaffe. Efter några paranötter dränkta i yoghurt. Efter att ha ringt min älskade J. Efter att ha funderat på hur jag bäst fållar en skinnjacka gjord av plast. Efter att ha ögnat igenom vartenda foto jag har av min älskade unge på min mobil. Sen.

Fridens.

Hej igen.

Det är väl lika bra att bränna på medan en har ångan uppe.

Idag har vi druckit förmiddagskaffe med faster C och onkel Tom. Tom åker hem till sitt idag, och det är i sorgligt. Den människan förtjänar verkligen epitetet en fest på två ben. Nåväl. Nästa gång blir det möjligtvis jul-besök.

Nu måste jag besöka CSN. Uj uj, ser inte fram emot det. Pappersarbete. Inget för mig.

Peace.

Lisa.

Fick en undran var jag tagit vägen. Kära Lisa, bad glad jag blir av att höra från dig.

Nu har kvasi-maken lunginflammation. Den lilla är med faster i Ludvika, och jag själv tankar hjärnan med blajj. Bland annat sitter jag och funderar på när folk ska sluta göra peacetecknet på varenda förbaskade foto? Vore bra mycket roligare ifall de började peka fulfinger istället. Det brukar jag göra när jag kör bil. Jag är före min tid, helt enkelt.

Jo, en annan ska läsa en kurs i höst. Glad.

Jag tänker p K, som återigen blivit drabbad av cancer. Satt och grät för mig själv i soffan igår, när jag läste om det. Läs hans blogg, du med. ikroppenmin.blogspot.com.

Nu säger jag på återseende för denna gång. Ska klippa sönder en julgransgirlang.

Peace.

Ett par dagar.

När livet förändras, det är då människor visar sin rätta karaktär. Det har jag funderat på sen igår kväll. Kära F, du gör mig glad. Tänk att en kan känna så mycket samhörighet med en jänta på 21 jordsnurr.

Umgicks med Lundinskan här i fredags. Vi jäste i solen och åt vaniljhjärtan, banankaka och sockerkaka med vit choklad. Vi hängde i lekparken utanför Fridas hus, och lilla J åkte rutschkana och"lånade" en Big Bobby car av en annan dvärg. En mäkta fin dag som avslutades med grillning hos lilla Js farfar och farmor.

Igår besökte vi en storslagen husfest, stora J och jag. Alkoholen flödade, precis som musiken. En annan tog ju sitt ansvar som snart-trettio-åring och körde. Hemresan blev en historia för sig, med fyra glada män i baksätet, varav en var en stabil jätte och muskelbyggare, vars axlar tog upp halva utrymmet själva. Vidare hade denna karl varit in love i lilla Js faster V. De muntra männen blev avsläppta på tre olika ställen, och jag kunde sura i bilen bäst jag ville. Hehe.

Idag efter jobbet hände något märkligt. Jag tog, utan att protestera, på mig wct-byxor från Adidas(70:- på UFF i Malmö), löparskor och chockrosa vindjacka storlek 152 från H&Ms barnavdelning anno 2006. Därefter begav vi oss bort till Hovgårds klack och grillade körv med Ylva/Fredrik/Juni. Jag umgicks i naturen. Mein gott. Kära Ylva bjöd på chokladkakor och Fredrik kokade kaffe i en liten plåtkanna. Det var som fan, Lena! Imorn kommer låren säga ifrån av ansträngningen. Äsch, skärp dig.

Midsommar närmar sig med stor steg och därmed även min 30st B-day bash, woho!

Peace.

Going on 30.

Jag fyller snart år. Jag ska ha kalas. Bystugan är bokad, och inbjudningarna utskickade. Ser fram emot att få fira lagom lugnt med mina nära. Hoppas innerligt att de långväga Kenny, Jiji, Melissa, Jay, Mark+Ida kommer, trots att jag väl förstår att det inte blir så. Kusin Robban har dock hintat om både nakenhopp från åttan och lambada, så tråkigt blir det iallafall inte. Många andra fina vänner och släktingar kommer, och det gör mig glad. Just nu funderar jag på låtval, ett solitt soundtrack är ett måste.

Träffade en kär vän i veckan. En filosofisk vän som jag saknat mer än jag visste. Kloka ord, goda gärningar. Kärlek.
Ännu en älskad vän träffade jag idag. en vän som mår som hon förtjänar, och det gör mig lycklig.

Lyckan.

Ägg. Skägg.

Jaha, där gick det ett par veckor.
Lilla J har varit, och är, sjuk. Sjuk och sjukt uttråkad.
Mycket nyfiken på vem som skrev, och vad denne skrev, en kommentar på förra inlägget, men tog bort det innan jag hann läsa? :O Jag tycker ju om att få kommentarer, så bring it on.
Dags att steka ägg. Solen skiner.
Peace.

Viljan.

Jag vill köpa ett hus. Jag vill ha vänner som bryr sig. Jag vill jobba heltid. Jag vill åka till Malmö och dricka ett par öl på Möllan, känna solen i ansiktet och se fina människor. Jag vill åka till Stockholm över en helg och träffa folk jag tycker om. Jag vill.
Det är fel på mycket nu. Ungefär 80 procent av dem jag kallar vänner bor utomsocknes.Långt, långt borta. För att kunna köpa ett hus med min familj måste jag jobba. Trots att jag trivs på mitt jobb, räcker det inte att arbeta 40 procent. Någon som har tips på var jag kan täcka upp de resterande 60 procenten? Jag vill jobba. Jag vill känna mig behövd, både på ett arbete och bland vänner. Jag är arbetsför och har lätt för att lära mig. Tipsa mig! Tipsa OM mig!
Jag vill ge mina Jn allt. Jag bara svamlar och det snurrar. Lite utav en ond cirkel, har det blitt. I den onda cirkeln tappar jag gnistan. Det ska bli nya tag. För min skull, för lilla Js, för stora Js.

Sara.

Jag kan varken sluta titta på, eller tjata om Property ladder. Vilket program! Jag älskar Sara Beeny, hennes tålmodiga sätt med dem som renoverar, plus att hon är gravid typ hela tiden. Äh, jag har absolut ingenting att dela med mig av, så hej hej då!

Godis 2

Jaha, det där med sockret gick ju bra. Inte. Glassbilen kom förbi vårt hus nu ikväll. Jag burnande ned som en dåre, med skorna på halvsvaj och med kortet i högsta hugg. 195:- senare, strosar jag nöjd upp på tredje våningen igen. Hmf. Znark, vad trött jag är. Säger godnatt.

Godis.

Jag försöker bli kvitt mitt sockerberoende. Jag är en sådan som äter när det finns, och eftersom det står ett välfyllt påskägg på kontoret, samt en hel del kakor och chokladbollar, så är det inte lätt. Kaffe och socker är min melodi. Igår klarade jag mig riktigt bra(gjorde en helvetes-rajd i skafferiet, utan succé.), tills vi åkte hem till Y som bjöd på chokladpraliner. Denna dag ser lovande ut. Hade möte med Emileo på morgonen, och han är i samma sits, fast han har kommit över beroendebarriären, och klarar sig nu utmärkt utan godis. Jag älskar godis. Jag älskar att baka mitt godis. Hallongrottor. Muffins. Kola. U name it. Helskotta.

Det är inte alltid lätt att ha blivit en annan människa. Ibland, som idag, saknar jag att ha all tid i världen till att träffa kompisar, handla grejer och spela tv-spel. Eller, det jag saknar är väl mina vänskapsrelationer. Jag föll bort från mitt sociala liv när jag blev gravid, och tro mig, det är inte lätt att ta sig tillbaka. Men jag ska ta tag i att göra mig mer tillgänglig, mindre trött, mindre bekväm. (Det säger jag nu ja, men påminn mig på lördag kväll, när jag helst av allt vill jäsa i soffan med ena handen i chipsskålen, och den andra i godisskålen.) Det är tudelat det där. Att vilja ha kakan och äta den. Svammel.

Kan äntligen tipsa alla om min systers blogg, då hon till slut offentliggjort den! Woho! Titta in på http://portvinsmamman.blogspot.se/ och läs. Barabarabeebarabaraboo!

Snart ska någon få sätta saxen i burret på mig. Skönt. Bort med skiten, tack.

Peace.

Jöbb.

Idag arbetar jag hårt. Sitter för tillfället och lavar i mig rostbiff och sås, även kallat sallad. Jobbar med F idag, och det är alltid kul. Vi lyssnar på Hanson och Spice girls och en massa annat guld. Gött. Jag får högstadienostalgi, och F kanske får förlossningsnostalgi, vad vet jag, ung som hon är. Hej då.

Tre bilder.

Hej.

Är dålig på att lägga upp bilder. Nu provar jag från Blogger-appen för första gången.

Tre bilder från vardagen; Lilla J gillar att klä ut sig, att leka med kusinerna och att väcka mamma på morgonkviften.

Idag ska vi åka buss. Äventyr.

Puss

Jag sitter på jobbet och äter kakor. Gårdagskakor från mötet vi hade. Älskar att komma tidigt hit, dricka kaffe och äta kakor. Om fjorton minuter börjar dagen.

Det snöar och det paralyserar. Farmor R skjutsade lilla J och mig till våra respektive arbeten igår, och idag fick pappa J ta den smällen. Varenda år kommer det ju en sådan här eftersläntrande vinter, och varje år blir man lika konfunderad. Lika konfunderad blev jag imorse, när jag gick upp för rulltrappan och möttes av ett hål med en man i. Han sa att jag fick gå ned igen och gå runt, och jag sa desperat att det kan jag inte! Huvudet är inte alltid med på morgonkviften. Vigt(?) hoppade jag över till rulltrappan bredvid och kunde gå till jobbet.

Jag och Mina Jn var och tittade på ett hus i söndags. Såg för taskigt ut och var dyrt, så jag tror vi slår till. Sedan tog vi en tur och tittade på hus på skoj. En gård var lite extra kuslig och Jocke berättade att där bor ett inavlat barn, som bara är där med sin puckelryggiga morsa och bara... är. Och jo, det är sant, för det har faster Vicke sagt. Victoria, du borde inte lura i din bror sådana galenskaper. Jag ska aldrig mer åka vägen mellan Räfstylla och Gustafs igen.

Y och F ska gifta sig, och när kortet igår damp ned i brevlådan var jag ett fån av glädje. Så spännande!!

Nu ska jag dammsuga. Peace.

Nea.

I förrgår tog jag en tur längs memory lane. Jag var nämligen i Leksand, och besökte leksaksaffären. Den affären gjorde en hel del vinst på mig när jag gick i gymnasiet. Linnea och jag gick dit på rasterna och köpte klistermärken, som vi sedan fäste i brev vi skrev till varann under lektionerna. Gött. Finaste Nea. En kan längta tillbaka till det där ibland. Det bra. Sen var det ju så mycket som inte var bra, så jag är glad att jag nu närmar mig trettio och inte tjugo.

 Vi tog en fika med Dick på Siljan, och sedan fick mannen se vår tomt i Gagnef. Vår jordhög i Gagnef. Vår skog i Gagnef. Sablar. En dag ska vi gunga gungstol på vår veranda där, titta ut över sjön och byn. Det känns ganska avlägset för tillfället ;)

 Gäsp. Jag måste faktiskt börja träna och bygga upp energi. Ses!

Min fina skatt älskar att använda glasögon! :)

Försöker rensa köket på onödiga grejer. Uj uj, det går tungt. Mina J,n sover. Om några timmar ska jag träffa min häst Maja. Det ska bli lajbans.

Mamman saknar Malmö lite. Sitta i lä på Möllan, och sola. Himmel.

Hej hej!

Din farthållare i livet.

Det är jag. Jag borde inte köra bil. Nej, jag ångrar mig. Andra borde inte köra bil. Jag håller alltid farten, rättar mig efter de regler som satts upp av en anledning. Tamefan, varenda jävla lilla tur jag tar med bilen, så ska det ligga någon förbaskad idiot och nosa mig i röven. Varför?! Varför är det så viktigt att åka fortare än man får?! Vad är det alla stressar till? Varför är det så viktigt att tjäna in ett par minuter, och därmed köra dumdristigt och ta risker? Varför tar ni risker som kan påverka mig och mitt barn? Varenda färd är ett konstant svärord. Jag har hyttit med näven till en gubbe, som tyckte det var en bra idé att köra om ett hinder på sin sida, precis som han mötte mig. Gubbjävel, det är vad han var och säkert fortfarande är. Jag fick tvärbromsa, med mitt sköra barn i baksätet. Blir som en arg varg, redo till attack. Vissa har jag bara lust att följa efter till de stannar och ge en rejäl utskällning till. Som den där mannen som gav sig ut mitt i vägen, gåendes, utan att titta till varken höger eller vänster. Du är inte ensam i världen, din förbannade egoist. De flesta verkar tänka att här ska jag fram, och ingen ska stå i min väg. Bajskorvar. Jag vill inte behöva blir arg varenda dag, men det blir jag. Riskerar du att skada mitt barn, då blir jag skogstokig. Och det är det ni gör. Tänk till för fan, ta det lite jävla lugnt och funderar över hur viktigt det är att spara några minuter. Skadar du mitt barn, ja då ska jag förfölja dig, leta upp dig var du än är och förpesta din tillvaro till du inte står ut längre, och flyttar till en annan planet. Hej då!

Helg, änna.

Igår hände följande.

Jag gick genom en fis. Jag avskyr när det händer. Springer runt på jobbet och servar kunder, då det smäller till. Fis. Huga. Förstår ju att man måste släppa väder när det tränger på, men jag önskar att jag kunde se dem och undvika dem.

Jag tänkte på Fredrik Reinfeldts 17-årige son. Såg en bild i Hänt extra på vår statsminister, då han gick på röda matttan med armen om sin son. Hur känns det att som svensk tonåring behöva glida runt i de unga åren och se ut som en gammal gubba? Kanske är det ett eget val, men come ooon?? Backslick och grå kappa ala gubbstrutt. Hey, du är 17, inte 57. Färga håret lila och gör revolt mot MUF, unge man!

Jag var på get together hos Lundinskan. Uj uj uj, så ljuvligt att komma ut på ett lagomt hullabaloo. Lundinskans feeder hade köpt massor av godis, chips och ostkrokar. Cola all night long och skjuts hem av Eva. Hem och hem, vi sov hos stora Js päron inatt, och blint man sugen på att bo i villa, så säg?

Idag har vi hängt med Ylva/Fredrik/Juni. Pizza och massor av lek. Gött.

Usa:t

Hallon, hur fan är det med dig, karrrl?!

Sitter och tittar på foton av mig själv på FB. Fnissar åt den kära USA-trippen, äventyren där. Underbara Meesa och Kenny i Atlanta, som fortfarande känns som mina vänner, Dollywood och morbror Engdahl i Tennessee, The Clamshack i Nashville, med galet karaoke-häng i rosa peruk, trailer park-kidsen som vi åkte ut till efter en bar-runda i Nashville, där vi mötte Ryan som flyttat från New York till Nashville och bodde i sin bil. Många ljuvliga minnen, det är min bästa resa hittills.

Lilla J hänger några timmar på rock n´roll-förskolan idag. Jag tvättar och tittar på Property ladder, mitt favoritprogram. I eftermiddag ska jag och  lilla J på aukustisk punkkonsert med Vånna inget. Har aldrig hört dem, men det är Jay E´s syster som sjunger, så det ska bli väldigt festligt och grannt att se.

Nu säger jag hej hej hej då, fantasin flödar inte, direkt.

Peace!

Jante.

Vem tror hon att hon är, egentligen?!

Jante knackade mig på axeln och påminde om att sådär säger man faktiskt inte. Vadå snyggast i Borlänge? Jag hoppas att människor förstår ironi. Lycklig blev jag i alla fall, att trots min mammatrötthet, jobbtrötthet, stress och dåliga hy, kan jag uppfattas som vacker. Att någon, som jag inte vet vem det är, kan tycka sig se lycka stråla från mig, sedan jag fick barn. Himmel.

Varför är det så att de fina kommentarerna man får, liksom hamnar i skymundan big time av de negativa? Jag, och de flesta med mig, är dåliga på att ta bra kritik. Dumt. Dum i huvudet-aktigt. Trams.

Gissa vem som blev Veckans konstnär på Rock n' roll-förskolan? Lilla J!!! Så nu ska jag inte bara skina av glädjen, utan även av stolthet. En liten konstnär i familjen, ey!

Puss

Fika, hus, köra bil.

Gårdagens glädje: Att åka från Hovgår'n till Torsång, med Timbuktus livealbum från 2004 i stereon. Solen sken och jag var dessutom påvg hem till ljuvliga Lundinskan, som bjöd på prinsesstårta. Eller, feeder-Backlund bjöd på tårta, kanske jag ska säga. Men alltså, Timbuktu, vilken man. Han har gjort mig lycklig i många år, och jag tror aldrig att vi kommer att göra slut.
Jag fick ytterligare en glädjeboost igår, genom en fika med AG på Café Peace&Love. Så underbart det är att prata med någon som har en hel del innanför pannbenet. Som väger sina svar, har insikt och som inte munbajsar över huvud taget. Dessutom fyllde karln år, så jag bjöd på fikat. 76:- för oss båda, som hittat ju. Som om det inte vore nog fick jag höra att jag lyser. Ja, jag bara går omkring på stan och lyser och är snyggast i Borlänge, liksom. Höhö. Man kan tydligen se min lycka skina igenom mitt ärrade skinn. En får ju ta det med ena nypa salt, men jag säger som Dolly: If you see a person without a smile, give'm yours. Du kan välja glädje.

Hus, hus, hus. Kommer en någonsin ha råd att bo i något annat än en hyresrätt? Hur gör man? Vad händer? Förvirringen är total.

Träffade ju för övrigt de forna systrarna Björk; numera fru Kontou och fru Hughes, här för ett par veckor sen. Vad ljuvligt och roligt. Borde ta tag i att åka till länder jag aldrig besökt tidigare.

Nu väntar jobb hela dagen, och imorgon drar vi söderut! Wohoo!!

Puss

Jag står på en motorcykel dag ut, och dag ut! Yeah! Jag hittade mina solbrillor på trottoaren på Peace&Love! Jag har mitt hår välkammat trots vikar! Jag har tuppkam! Mojoooo rock n' rooooooll!!!

Snacket går fredag kväll på Hovgår'n. När fröken är övertrött är vi på samma tramsiga nivå. Jag skrattar så jag får ont i magen. Garvar aldrig så mycket som när älskade J sätter igång.

Vem?

Men uj, uj, vad har hänt med Så ska det låta? Det gamla hyvens programmet har blivit... vad? Pinsamt och jobbig och skämsigt. Någon SVT-dude borde ha lagt ett förslag på nedläggning för ett par år sen. Går inte in närmre på det där.

Jag har inte kunnat skriva på ett tag. När någon berättar att den läser min blogg får jag prestationsågren deluxe. That' why. Alla ämnen som snurrar i min hjärna känns B, och så får jag skrivkramp. Hej hej.

Omprioriteringar och bortsorteringar. Life of the mother.

Nu ska jag maila min fina vän Lina. Storstads-Lina numer. Hon skickar kloka tankar, tänkvärda ord, värmande och omhuldande mail. Precis vad jag behöver för tillfället, då det sociala livet känns torftigt.

Peace.

Schlager.

Jag har ensamkväll ikväll. Det lilla J:t sover och det stora J:t kanske också sover. Det tror jag inte, dock befinner han sig i Sälen med F och F. De ska åka Öppet spår imorgon. Stiligt. Jag ensamtittar på schlagern, ensamäter entrecote och semla.

Jag älsk-älsk-älskar att om man googlar tjejer bajsar på jobbet så dyker älskade Lazy girls blogg upp. Du är galen, du är hemlig och du är underbar. We miss you!

Att köra bil går bättre, även fast jag ofta sitter och antingen skriker eller sjunger i bilen. Psyko. Försöker spara på aggressiviteten till förmån för skönsången. Guns n' roses!!

Nu är det så späääännande på schlagern att jag måste sluta! (Knappast, men känner inte inspirationen flöda, direkt.)

Peace.

Hej.

Världens bästa bakningssida är dagensmuffin.se. Lycka. Det värsta är att välja vad jag ska baka. Fick dock ett recept på semmel-muffins i en tidning här om dagen. Perfekt för mig som inte gillar långbak, men älskar semlor. Tyvärr har jag varken grädde eller mandelmassa hemma, så det får bli en annan dag.

Hade tydligen inte använt vagnen på länge. Plockade bort regnskyddet från korgen under, och då låg där grus. När jag skulle ta upp gruset var det kladdigt. Mycket märkligt. Det visade sig vara två svarta bananer, med grått mögel på, mögel jag trodde var grus. Jag såg inte ens bananerna mot det svarta tyget. Fröken Fräsch som herr Benedek kallade mig. Jag slår nya rekord.

Peace.

Nlbfiosmxlasnml.

Igår var jag och lilla J hemma hos fröken Frida. En fantastisk människa, som inger hopp om mänskligheten. Inte bara är hon smart, politiskt insatt och jättesnäll. Dessutom serverar hon finfika och låter lilla J leka med hennes katter.

Vilken fin dag det är idag. Solen skiner och det är alldeles vitt ute. Jag får en känsla av vår. Hade jag kunnat lägga upp en bild via iPad, så hade jag kunnat visa er utsikten från Torsångs café, där jag sitter. Dagen blev ju inte sämre av att MFF erbjuder sin sons gamla bilstol till. GRATIS. Yay!

Dags att hämta ungdomen på förskolan. Sedan ska jag sköta min personliga ohygien.

Puss.

Bilprovning.

Idag var jag på Bilprovningen. Jag och lilla J. Tidspessist som jag blivit, var jag där 20 minuter före utsatt tid. Hjärtat rusade och benen darrade, inte av nervositet utan på grund av att jag överdoserat kaffe. Kaffe är en farlig drog. Usch. Detta kaffedrickande kom sig av att det gick dåligt på lilla Js jobb idag. Jag blev kvar hela dagen. Den osminkade sanningen av Lena T. Bokstavligt talat. Huva. Imorgon skall jag vara bättre förberedd. Hoppas, hoppas det går bra imorn, så att jag jobba i lugn och ro torsdag-fredag.

Trodde att jag var magsjuk, för jag mådde illa (det var ju givetvis kaffet som spökade, förstår jag såhär i efterhand). Så nu har jag ätit en skål med popcorn, och alla hallonbåtar i godisskålen. Hallonbåtar, finns det nåt mer menlöst godis. Min nya favorit, uppenbarligen. Visste jag inte bättre, så skulle jag ana att jag var gravid. Hallonbåtar. Trams.

Puss

Helg.

Stora J matar lilla J med välling. De tittar på ett program om hur korv görs. Det är ju sisådär fräscht.

Nu när arbetslivet sånär kommer igång, uppskattar jag verkligen de lediga dagarna. Igår var jag ute med lilla J i stora vagnen och gick. Solig dag, och måttlig kyla. Kvällen var toppen, med Ylva/Fredrik/Juni, Rebecka/Mattias, lasagne och Mello. Idag tog vi ett ensambad i Tunets badhall, då jag inte pallade åka till den stora, fina hallen. Vi hade det mysigt, lilla J gjorde många dyk och hopp. Därefter brassade vi iväg till Torsångs café och delade på en landgång. Väl hemma hämtade vi upp klossar från källaren. En vinnare! Pappan har glidit på skidorna hela helgen.
Imorn fortsätter inskolningen på förskolan. Jag skall besiktiga bilen. Hej, vuxenliv. Trist. Trist är även såna här "idag har jag gjort följande"- inlägg, men va fan.

Peace.

Helg-tajm!

Layouten på min blogg ser annorlunda ut. Mycket märkligt. Hur du varit inne och ändrat utseendet?

Jag sitter och ensamfikar på Torsångs café, läser en skittidning och väntar på att lilla J ska sluta jobbet. Lång dag idag, med både frukost, lunch, sovpaus och mellis. Pappan och jag har köpt nya lådor till ommålade bokhyllan, det kommer att bli mycket vajjert. Vacker förskola, vackert eget rum hemma.

Jag har vågat ta kortaste vägen till jobbet ett par gånger. Har åkt runt stan innan, eftersom Borlänge bygger om vägarna kring Kupolen och kommande Ikea. Jag kan konstatera att den otäckaste rondellen inte är den hysteriska närmst Kupolen, utan den stora jäveln vid Max/BK/Statoil/OKQ8. Där fick jag mina två senaste motorstopp. Panik. Sade högt till mig själv: I'm mortified!! Skammen brann om kinderna, jag ville blunda, men då hade antagligen allt blivit värre.

Politik. Vapnet. Diskussionsämnet nummer ett. Min ständiga följeslagare. Ibland väldigt mycket, ibland lite mindre. Dock alltid konstant. Genus likaså. Blir ibland ointressant, eller åtminstone oinspirerande, att umgås med människor som bara "simmar runt i andras olycka", för att citera min gode vän PB. Zzznark.

Eftersom jag jobbat de senaste fredagarna, och kommit hem närmre tjugoett-tiden, har det bara blivit burna hem, lägga sig på soffan, läsa Klick! och sedan somna. Idag, däremot, skall jag slå på stort, med två kilo godis, chips, dryck med cirkaraktär, film och Klick! Ingen riktig fredag utan Klick! Guds tidning till Lena.

Rebecka imorn och förhoppningsvis fräscht barr. Det kliar på kinderna. Jag befarar att det beror på att jag överkonsumerar smink. Body shop-smink. Syster S fick ju svid i ögonen av deras smink. Hemska tanke.

Puss

Monday, monday.

Jag har köpt en bil. Den är liten och fin, silvrig. Den har gjort mig förbannad ett otal gånger, men vi känner varann ganska bra nu. Det var det där med växelspaken som gjorde mig förvirrad. Men sju motorstopp senare, varav fem i korsningen vid Coop när rött slog om till grönt, så vet jag nu hur jag lägger i ettan. Win.

Lilla J hade sin första dag på förskolan idag. Det är färgglatt och fint, personalen är varm och allt känns bra. Den lilla tog för sig direkt, jag tror att det här kommer att gå som en dans.

Amerikanska pannkakor ned sirap. Kan man blir mer mätt och jäst? Apropå Amerika, så har jag blivit hooked på Jersey shore. Vilken serie! Vilka människor! Vilken dramatik! Drama, drama, drama. Jag suger åt mig allt. Ser hellre på Jersey shore än går ut på krogen. Höhö.

Peace.

Dilemma.

Vad gör man ifall man är rädd för att köra bil, men absolut inte kan tänka sig att bo i den så kallade stan?

Gonatt.

Bice.

Tre uppsättningar kläder. Två avduschningar i badkaret. Tre blöjbyten per timme. Rännskita. Gotta love it. Men lilla J håller humöret uppe, och bryr sig inte nämnvärt om eländet. Mamman vill tvättatvättatvätta allt i nittio grader.

Nu ska vi åka och titta på en bil i Gagnef. Fortsätter lilla Js mage i samma spår som resten av dagen är vi dränkta i bajs redan i Djurmo.

Peace.

A to B

ABBA. Klassiker. Jag har stått på lilla Js pallar och dansat, med en liten, liten människa storstirrande på mig. Den bästa publiken som finns. Minns lågstadiet, då två små jäntor lärde mig lyssna på denna fina grupp. Jag älskade dem, trots att Agnetha ju var tjock. Vilket jävla trams. Pappa köpte LP-skivor och jag ville drapera mig i lakan, för att få den rätta klädseln. Hade jag fått önska mig, så hade jag nog helst haft Björns blå dräkt i cykelbyxetyg och de fräsiga platådojorna på mig. Varje dag.

Glömde skriva att vi sålt vår timmerstomme. Katjing!

Köra bil.

Det hände en liten incident härom dagen, då jag black outade vid parkering. Fick inte stopp på bilen, och kunde för mitt liv inte minnas var bromsen satt. Jag trodde att jag burnade in i två stillastående bilar, vilket jag inte gjorde. Men huva, hemska händelse. Både jag och lilla J grinade och längtade efter stora J. Skam den som ger sig. Nu har jag för första gången kört till mitt jobb och hem igen. Det har aldrig hänt förut, i hela mitt liv. Men det här med mörker, det är inget för mig i trafiken. Så ur den aspekten får det gärna bli vår.
Idag fikade vi med finaste Leni/Julia, sedan handlade vi och åkte en sväng till Emmaus. Underbara Emmaus som sålde en helt oanvänd getskinnjacka till mig för 200 pix. Stel som en pinne, som skinn är i början. Känner mig lite som Joey Ramone ser ut attt känna sig, i sin lilla lilla jacka. Det fanns ett gäng till, och jag tänkte slå till på en kamelbrun också, men hejdade mig. Kanske åker dit på lördag, innan jobbet, och slår till.

Tack Frida, för Åhléns-tipset; nu har lilla J den finaste matta man kan tänka sig, i sitt rum. Hallelujah!

Framtid.

Om tolv dagar är det dags. Då är framtiden här. Tiden har gått fortare än jag kunnat ana. Dagis. Förskolan. Jag mår illa och är glad på samma gång. Själv ska jag idag bege mig till mitt nya, förhoppningsvis, jobb. Wich I love. Hade nog inte kunnat hamna på något bättre ställe, och nu ska jag kämpa och hoppas på att jag får bli kvar.

Peace.

Vakna, min vän.

Var det år 2006? Jag grät under valnatten det året. Undrade vad för mardrömmar som skulle slå in i vårt fina land, vårt trygga Sverige. Jag undrade vad för människor som röstade på den sortens politik. Dagen därpå fick jag svar. Det var vanliga människor, sådana som du och jag. Sådana som gick omkring i jeans och t-shirt, och inte alls bara de där onåbara i frack och hög hatt. Människor så lurade av tomma löften om en bättre framtid att jag blev skrämd in i min blotta själ. Många år har gått sedan dess, och de där mardrömmarna jag talade om tidigare har till viss del slagit in, eller är på god väg att göra det. Vårt välfärdssamhälle bryts ned, skyddsnätet för de mindre lyckligt lottade sinar mer och mer. Vi ska lita oss själva, ta ansvar för våra egna olyckor och vår egen fysiska och psykiska hälsa. Har du cancer/bruten rygg/brutet huvud? Tough luck till dig, min vän. I vårt nya, kalla klimat har du endast dig själv att skylla. Jag anser att människor i allmänhet inte tänker längre än till sin egen plånbok. Inte ser längre än näsan räcker. Det där rör inte mig. Nej, inte nu kanske? Men sen då, när någon du älskar faller. Faller så hårt att den inte kan ta sig upp, inte kan resa sig och gå på att igen? Det finns så många exempel på delar av den lurade massan, personliga bekantskaper som vänt från ena hållet till det andra, närapå över en natt. Att från ena dagen gått arbetslös och inte ha en aning om vad man ska ta sig till, till att sedan få ett välavlönat jobb, bli känslokall mot det man en gång varit. Så lätt att glömma sorgen, frustrationen, smärtan man kände, hopplösheten över att inte känna något värde i livet. Gå på soc en tid för att klara brödfödan, för att minuten senare håna och förakta den som befinner sig i samma situation. Förakta skyddsnätet vi byggt upp under många år, för att ingen ska falla igenom, för att barn ska få ett värdefullt liv, trots de "hopplösa" föräldrarna. Så enkelt det är att beklaga sig över världens svält och misär, känna ömkan för alla stackars barn som lider. Varför är det svårt att se sin närhet? Varför skall fattigdom i vårt egna land misstros och förminskas? Varför är det en skam för ett land som vårt, att kunna hjälpa de utsatta? Varför vill många av oss att vi ska sköta oss själva och skita i andra? Sedan har vi de många som röstade blått för att de såg ett par hundralappar extra i plånboken varje månad. Den sänkta skatten, huh? De tänkte kanske inte på att trafikförsäkringarna gick upp ca 70 procent, att sjukvården med tiden blev och blir dyrare, att framtiden för en barnfamilj ser mer skakig ut än den gjort. Men hey, de röstade ju ändå på det nya arbetarpartiet. Inte kan väl samhällsklyftorna öka av någon som vill varje och envars bästa? Sorgligt. Mata mig med ord om guld och gröna skogar, och jag följer sig var du än går. Vakna, för fan.

Vissa säger att jo, de förstår att just hon eller han röstar blått. Varför skulle personen i fråga inte göra det, när det gynnar den enskilde? Jag står frågande, och undrar varför den enskilde inte känner samhörigheten med andra, mindre lyckligt lottade människor? Ät, eller bli uppäten. Någon smart person sade att ett land bör styras av dem som en gång varit på botten, som sett sitt land från den mörka sidan. Hur skall man annars veta, kunna förstå?

Mina reaktioner blir fysiska av den känslokalla atmosfär som sprider sig i landet. Jag mår illa, jag fryser, jag darrar. Hjärtat bankar, jag är bakfull. en baksmälla som tyvärr inte ger sig av flottig mat och en påse godis. Jag blir ett levande frågetecken av att de varma personer jag känner och inte känner kan ha sådana egoistiska tankar och handlingar.

Kvällspressen har gjort det till sin uppgift att elda upp nationen mot Håkan Juholt. Det är en skam att så många vuxna människor valt att tro på skvallertidningar.

Jag ser suddigt, hjärna spinner. Solidaritet. För många ett främmande ord. Mitt barn, mitt allt. Jag önskar att du för alltid får vara frisk och stark. I framtidens Sverige vet du aldrig vad som sker dig, om du en dag slår slint. Vem kan hjälpa dig när vi, de som älskar dig, inte finns kvar för att ge dig allt, vara ditt personliga skyddsnät och trygghet.

Jöbb.

Jobbat! Arbetat! BOOYAH!! Efter fyra timmar var jag tom i kolan och mycket trött. Mycket att ta in, men ack vilket bra ställe. Esprit, för er som undrat. Imorgon betar jag av sex timmar, sedan hoppashoppashoppas jag att det blir mer, mycket mer.

Träffade Ylva/Fredrik/Juni här om dagen. Vi har så roligt ihop, och det är synd att de flyttat från vårt hus. Lilla J och Juni höll låda till tusen. Wawaweewa. Bad i helgen för vissa. Möjligtvis IKEA för andra.

Så trött som jag är nu, var det cirka ettochetthalvt år sedan jag var. Gonatt.

Peace.

Still got it?

Så får jag provjobba. Bara sådär. Jag kan inte tro att jag ska komma så lätt undan, ännu en gång. Kan jag? Jag är gladgladglad, och det känns spännande med något nytt. Nytt liv, ny stil.

Skulle fika med ljuvlige J igår. Inte ett av mina J'n, utan ett annat J. Men det blev uppskjutet. Ringde till stora J, alltså mitt sambo-J och sa att det blir av nästa fredag istället. Du ska ju jobba då, sa han och det tog en stund innan jag förstod vad han menade. Just det, jag kan inte längre boka in möten med vänner när som helst, för jag ska JOBBA! Hurra! Måste bums boka om.

Idag ska vi umgås med Malin/Hugo och Sanna/Isak. Skall bli underbart.

Jo, Vicke, lilla J pratar också hela tiden om sin faster i Aussie, så du får ta dig till för en date.

Fäzt.

Det var cirka ettårochelvamånader sedan sist jag var ut. Visserligen tog min fina fröken Lundin med mig ut på ett par öl för fyra månader sen, men iförrgår skulle det bli kalas av. Öl. Jag åt inte kladdkaka, och kanske var det tur, eftersom den trevlige herrn som åt den, senare "lade" den trivsamt utanför toalettdörren. Min första fest post förlossning, så att säga. Lena hade utnyttjat sin födelsedagsprelle, och såg/ser fantastisk ut. Dagen efter såg hon ut som Rufio, men det är en annan historia. Bra kväll, konstigt gammel-hak.

Vi tog en tur runt bygden där borta. Fint. Bra. Jag gillar det.

Söka jobb står på schemat. Poof.

Peace.

US.

Kroppen skriker efter Amerika. Med två vänner i Atlanta, en tredje påväg till Portland och en massa drömmar på det, så är det inte märkligt. Baah! 

Så här roligt kan man ha med en grå katt, goodies från en kristen butik, hemma hos Jays morbror och hans kristna, tyska fruga.

30

Jag har haft en fabulös kväll ikväll, i Lenas goda vänners lag. Fantastiska trebarnsmorsan Lena, som fyllt typ 100 år! Om några månader är jag där, jag också. Det var längesen jag hade så roligt, som jag haft ikväll. Lena har en hel hög festliga vänner. Uppstyrningen blev en väl bevarad hemlighet, ända till Lena sattes vid matbordet, och fick ta av sig ögonbindel och hörlurar. Jeez, vad det är roligt att överraska folk! Är så uttorkad på socialt liv och vänner, så det här var som att komma till en oas i Sahara.

Alla sover och jag umgås med min nya bästis iPaden. Ledsen TV:n. Ledsen böckerna.

"Jag såg en skäggig herre..."

Puss