Perspektiv.

Jag när ju en dröm om att bli lärd. Jag är lärd av livet, givetvis, men liksom lärd. Diskutera Marx, genus och politik. Det gör jag ju ändå, men ni förstår vad jag menar. Men när jag nu satt mig i den här situationen, att jag ska bli lärd, då kan jag längta efter att bli en simpel proletär igen. Jobba på bruket, och gå hem och äta, sen sova. Nu har jag ju aldrig jobbat på något bruk, men en kan väl få drömma. Jag studerar nog bäst utanför skolväsenden, och för tillfället ägnar jag mig mer åt dagens outfit än vad dagens föreläsning handlar om. Suck. En blir aldrig nöjd. Men det är ok, för jag lever, jag har möjlighet att ändra mig om och om igen. En vän från högstadiet sätter perspektiv på min tillvaro, kastar kull mina tramsiga våndor med ett K.O!!! Kristian är 28 år och hanterar cancer för andra gången i sitt liv. Första gången var det magsäcken, denna gång strupen. Och den här gången finns ingen återvändo, säger han. Han ska dö. Voldemort vinner över Harry. Gårdagen spenderades i ett töcken, efter att ha läst hans senaste blogginlägg.
Läs det här.

Nu ska jag läsa om Marx. Efter en kopp kaffe. Efter några paranötter dränkta i yoghurt. Efter att ha ringt min älskade J. Efter att ha funderat på hur jag bäst fållar en skinnjacka gjord av plast. Efter att ha ögnat igenom vartenda foto jag har av min älskade unge på min mobil. Sen.

Fridens.