fredag 30 september 2011

Ok, Amanda.

Idag har vi en riktig hemmadag. Joni Mitchells Blue går på repeat, jag tvättar, dammsuger, diskar och möblerar om. Är det något jag avskyr och skyr som pesten, så är det att städa. Städa. Finns det något tristare att göra? Men sedan, när det doftar hallon och ros i hemmet, då känns det givetvis bra. Men vägen dit är lång och brokig, det ska flyttas grejer, plockas leksaker, se upp för bebi, innan jag ens kommer igång med fejandet. Oi.

Jag lovade Amanda Panda att jag skulle både skriva och visa bilder. Letade på kameran, och insåg att vi inte tagit kort på länge, då kameran var tom. Dock har vi ca 8.000 bilder på datorn, som väntar på att få hitta sin plats i ett fotoalbum. Bjuckar på två semi-nya bilder.

Så här ser det ut när bebin får för lite uppmärksamhet, och dator får för mycket.

Och såhär roligt tycker vi det är när bebin får rida på mammas axlar, och samtidigt dra henne i håret.

Peace.

.

"Jag kommer ju också från en sån där bråkig familj vettu, man får liksom lära sig att vissa är dumma i huvudet och strunta i dem."

torsdag 29 september 2011

Country och damm.

Vi lyssnar på Gillian Welch's nya, The Harrow & the Harvest, och hon leverar som vanligt sin lågmälda country med bravur.

Lilla J kan inte låta dammsugar-roboten vara. Den är väldigt fascinerande. Dock slås den ju på, ifall man är där och trycker, och förtjusningen byts ut mot renaste skräck. Den lever! Går dit och stänger av den, och sen upprepas proceduren sisådär tre gånger.

Igår råkade jag förstöra bloggen. Det var tårar och ilska, samt ett desperat mail till min blogg-konnässör Lazygirl, till jag kom på hur jag gjorde den fin på nytt. I'll tell ya, bloggen är mitt liv. Bah. Inte direkt. (Bara ibland och lite.)

Peace.

onsdag 28 september 2011

...

Jag försöker göra lite slut med min bästa vän. Vi umgås varje kväll, och jag gillar det. Men det blir för mycket. Det finns annat att göra på kvällen, när egentid infinner sig. Fortsätta med fotoalbumet, läsa, ta fram symaskinen. Men det är svårt att slita sig. Ja, TV:n, du får nog stå i dvala ett tag framöver. But you know that I love you.

K to da örkort.

Här har det inte varit någon aktivitet. Jag har haft fullt upp med att vara nervös och oroa mig. Men jag klarade det. Jag tog mitt körkort. Till slut. Det skönaste med det, är att jag nu slipper tjatet. Det där med att kunna åka var som helst, när som helst, är mest en bisak. Skrev för övrigt ett inlägg för några dagar sedan, som jag lyckades trycka bort, och då gav jag upp det här, till nu då.

Den lilla går mer och mer. Längre och längre. Livet går just nu ut på att jaga.

Träffat Svedinskan två dagar i rad. Gött. Det var inte igår, inte i förrgår, och inte sedan festivaldagarna. Hon kom som en sockervadd, och sade adjö som en mycket het morot. Jevvligt nice.

Flytt-genen gör sig påmind, och jag vill nu. Vet knappt någon som flyttat så mycket som jag, och tydligen är det inte slut ännu. Bättre att prova på olika, istället för att gå ovetande, kanske.

Peace. Har inte mkt att bjuda på. Bye.

söndag 18 september 2011

Fopoll.

Fotboll. Idag var det kallt, vi packade på oss massor av kläder och gav oss iväg. Bäbson var inte alls nöjd med det. Favoritlaget vann med 1-0, som tur var. Sedan middag hos farmor, med lilla J's moster, kusiner och Mattsa N.

Det har blivit höst. Jag har längtat, men nu när den är här, är jag förvånad över den kyla som tränger sig på. Det har ännu inte varit någon sådan där krispig höstdag, utan en Malmöitisk kyla, som tar sig in i hud och märg. Dock håller jag höst-fanan högt.

Peace.
Lilla J och morfar på Dalkurd.

fredag 16 september 2011

Grr.

Tycker för tillfället att det känns orättvist att jag inte har ett jobb att komma tillbaka till efter föräldraledigheten. Orättvist, eftersom jag trivdes med det jobb jag hade. Orättvist, eftersom det inte var mitt val att, just då, berätta för min chef att jag var gravid. Något som senare ledde till att jag fick sparken. Ironin väller över, då jag säger "Tack för det, du och du." (Jag tror nog att du om du ska ta åt dig eller ej.)